orättvisst!
hej alla bloggare ( och ikke ) lova att lysa upp för alla ni träffar. Ett leende är som att vinna jackpott, typ kanske inte men de värmer. idag och alla andra dagar älskar jag sandra och alice! love you too. och får ju inte glömma juliakarinmaggiemartinajossanidaamandafrida och alla andra som jag känner och inte känner, vill att ni ska ha det underbart.
DINO är redan älskad till 100% men älkar dig mer bara för att du finns.
mitt läge är lite komiskt! sitter här hemma sj (okej inte helt sj har ju mina katter lilltjejendonjuanmuffinssessantuss det är 5 två fåglar men de räknas inte, iaf inte just nu.) kollar på film, mamma och pappa är på krysning, dem kommer hem i kväll,sent, någon gång. min syster är i tansaina och har ingen aning om vag hon gör, har inte pratat med henne sedan 9 eller 10 januari vilket är ett tagsen, hon kommer hem i april som är om ett tag. hon kommer att missa min födelsedag, det är första gången hon inte kommer att vara där. och det är inte nog med det,
jag har just inset att vilken film jag än ser på påminer mig om att jag är singel, jag hatar det och jag mår inte bran av det, det är tom svårt att förklara. det är så patetiskt men livet är väl det, mitt liv kanske är det.
för snart ett halvårsen fick jag ett sms av en kille som jag har kännt i många år. han sa att älskade mig, vilket ingen annan person hade gjort förutom mina föräldrar och de närmaste, jag vet inte vad jag tänkte då jag läste det bara fasna inte. trodde att han skämta med mig! det tog en evihet att svara för hur skulle jag svara, visste redan att svaret skulle bli jag älskar INTE dig även om jag fick tanken att skriva jag älskar DIG som fan. men den kärlek jag hade till honom var vänskalig, det var den ända kille som jag var "kompis" med (nästan). och det sms ett gjorde så att det nästan satte stopp, i månader prarade vi inte varandra, skämtade inte, sa inte hej till varandra. detta är en kille som går i min klass inte helt enkelt, men nu så säjer vi hej iaf...................
varför säjer jag det här nu? ja för att jag hade lust och för att jag vill minnas hur det var. och vem skulle gå in på min blogg och läsa?! Nobody! det är rätt säkert. något som stör mig är att jag ångrade mig som fan just då!
